Rutiner... empati och andra funderingar

 Att ha behov av rutiner men svårt att upprätthålla fungerande rutiner. Att ha svårt att upprätthålla dessa över tid. Att det gärna blir maniskt eller inget alls. Den enda fungerande rutinen jag har är min och barnens morgonrutin. Inga andra rutiner sitter. Det betyder att allt annat som borde gå på rutin tar enorm kraft från mig vilket resulterar i att det gör mig utmattad. 

Empati har jag, men jag tror inte alltid jag är så bra på att visa min empati. Jag känner med andra och kan sätta mig i in hur det skulle kunna vara. Men jag tror inte alltid att andra personer tolkar mitt beteende som empatiskt. Samtidigt tror jag det finns många som har sett min empatiska förmåga. Ibland vill jag ha en manual. Om xx säger så här, då gör du så här. Ibland tolkar jag andras utspel som kravfyllda då de vill att jag ska hantera det på ett sätt som jag inte förstår/förmår och jag blir frustrerad. Jag kan sen gå runt och älta vad jag sa och hur jag betedde mig, hur andra tolkade det. Ofta känner jag att jag måste ta mer hänsyn till andra än vad andra tar till mig. Många runt mig har behov av att prata om sina känslor och tankar mycket mer än vad jag har. Jag känner samma sak men jag hanterar det inom mig för det mesta. 

Människor behöver medhåll och klapp medhårs. Men när jag inte håller med, ska jag fejka då?