Infobrev - komma ut del 1

Idag har jag på mitt arbetsplatsmöte läst upp ett informationsbrev om mig och mina svårigheter men också mina styrkor. Jag fick mycket kärlek tillbaka av de som lyssnade. Det var svårt för mig att läsa upp. Jag kände rädsla och nervositet. Jag grät en del i början och i slutet. Några kollegor var inte på plats och dessa mailade jag till. 

Jag tror nästa steg är att prata om bemötande. Dit kom vi inte idag. Men det var ytterligare en kollega som öppnade upp och berättade att hen också har autism. Ytterligare en kollega ville också berätta om sin psykiska ohälsa men vid ett tillfälle då hen var bättre förberedd. 

Så jag öppnade upp för en diskussion vi aldrig tidigare haft. Vi kommer även få handledning och kompetenshöjning under detta år. Och jag kommer få handledning utifrån min stödpedagogroll tillsammans med ytterligare en stödpedagog på ett annat  boende. 

Här nedan är mitt infobrev som jag skrev och prövade på olika personer innan jag läste upp det på arbetsplatsmötet.

Jag vill berätta något för er för jag tycker om er och litar på att ni kan ta information på det sätt som den är avsedd att tas. Jag vill att ni ska förstå vem jag är och hur jag fungerar.

 

Jag vet att jag kan vara svår att läsa av och att det är svårt att hänga med i mitt tempo. 

 

Jag har lätt för att se detaljer men svårare att se sammanhang. Det tar ofta lite längre tid för mig att förstå ett sammanhang och jag behöver ofta lite hjälp på traven. 

 

Jag har svårt i sociala situationer. Jag har svårt för att läsa mellan raderna och tolka tystnader. Jag behöver att man är mycket tydlig med mig. Det är också svårt att läsa av kroppsspråk samtidigt som jag ska lyssna på det som sägs. 

 

Jag önskar att ni säger det ni menar och menar det som sägs.

 

Jag undviker ofta att fika med andra eller kallprata på grund av att det är svårt för mig. Det tar också väldigt mycket energi från mig. Om jag kommer till jobbet och redan är dränerad på energi kommer jag undvika fika och kallprat för att orka hela arbetspasset. 

 

Att jag inte fikar med er eller pratar kallprat är inte detsamma som att jag inte tycker om er. För det gör jag. Jag visar det på andra sätt. 

 

Min hjärna fungerar något olikt de allra flestas. Jag har svårt när många pratar samtidigt och i miljöer med mycket stimuli. Jag blir trött fort och behöver mycket återhämtning. Det är svårt att sålla ut det viktiga i mycket information.

 

Ibland blir jag helt fokuserad på en detalj och kan skärma av omgivningen. Detta är inte alltid den detaljen som är mest viktig för tillfället. Jag har också svårt att prioritera arbetsuppgifter. När jag är intresserad av något då går jag all in och blir så fokuserad på det att allt annat blir sekundärt. 

 

Jag älskar mitt jobb med brukarna. Jag älskar även att försöka få ordning och reda, skapa möjligheter för brukarna att kunna kommunicera sin egen vilja och göra aktiva val. Jag gillar även att skriva. (no shit Sherlock!! )

 

Jag har svårt att inte genomföra mina blixtidéer på en gång. Jag är snabb på att ändra något som jag upplever inte fungerar. Både hemma och på jobbet. Det ger för stunden mycket tillfredsställelse men skapar ibland stor ångest efteråt.

 

Jag förstår att det kan kännas som att jag kör över er. Jag behöver kommunicera mina idéer med er, men vet inte hur. 

 

Jag har svårt att kommunicera mina idéer – sätta ord på dem, i huvudet är de glasklara men att kommunicera dem så andra förstår hur jag tänker har alltid varit en stor svårighet för mig. 

 

Varför är det inte bara att låta bli att agera på impulserna? Ja, det kan man fråga sig. Det är väldigt svårt. Och min hjärna fungerar inte som alla andras. Det är inte så att jag alltid vet innan att det är en impuls som jag ska fundera lite på innan jag verkställer. 

 

Det som är viktigt för er att veta är att även om jag säkert beter mig helt obegripligt ibland så är det ALDRIG för att såra eller skada er medvetet. 

 

Jag behöver rutiner men har svårt att upprätthålla dem. Jag testar hela tiden nya saker, så det hinner inte bli någon hållbar rutin. Min ambition sätter också käppar i hjulet och det som är solklart för mig, brukar kännas krångligt för de flesta andra. 

 

Detta med rutiner gäller mig, men i relation till brukarna så följer jag deras rutiner.  

I akuta situationer blir jag lugn, fokuserad och metodisk. 

 

Jag är bra på att tänka utanför boxen. Jag är kreativ och lösningsorienterad. Jag är duktig på att läsa av våra brukare och skapa tillitsfulla relationer med samarbetspartners. 

 

Jag är lojal med hög arbetsmoral. Jag har en stark känsla för rättvisa. Jag vill att våra brukare ska få den omvårdnad och det stöd de behöver för att må bra och ha ett meningsfullt liv. Jag vill känna att jag gör ett bra jobb och vill ha förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb.

 

Jag har funktionsnedsättningar och behöver vissa anpassningar.

Jag behöver tydliga ramar och arbetsuppgifter då fungerar jag bäst. 

Jag har inte en intellektuell funktionsnedsättning.

Jag har högfungerande autism (Autism nivå 1) och ADHD.

 

Jag vill vara en del av denna arbetsplats som den jag är. 

Jag vill vara en i vårt team. 

Respekterad och gärna omtyckt för den jag är.

 

Om ni har frågor om mina funktionsnedsättningar är det bara att komma och fråga. Jag kanske inte kan svara på en gång, då jag oftast behöver lite tid på mig att tänka på hur jag ska formulera mig.