Inlägg

Att visa mitt lilla autistiska ADHD jag - och det är okej!

Förlåt för att jag inte skrivit på ett tag. Min kära vän frågade för en tid sedan om jag slutat skriva. Ärligt talat hade jag glömt bort denna blogg ett tag. Ett år har passerat sedan jag fick min kunskap om mina diagnoser. Jag kan säga att jag har gått igenom alla krisstadier under detta år. Så genom dessa faser kan jag berätta lite om detta år.  Chockfasen Trots att jag själv initierat utredningen och inte blev superchockad av att få vetskapen om mina diagnoser så var det ändå någon form av chock som kom. Jag trodde ju kanske inte att jag skulle få en autismdiagnos även om jag visste om att jag hade många autistiska drag. Så ett tag var jag nog lite i förnekelse och började tänka att det kanske inte stämmer. De har nog fel. Men så började jag läsa på igen och titta på youtube och gick med i olika grupper på facebook. Autism är ju så mångfacetterat. Min förutfattade mening om en autistisk person krockade ju med hur jag var. Men jag känner att diagnosen stämmer. Jag tänker på ett s...

dikt

 Jag kämpar. Jag jobbar. Jag går sönder. Jag sover. Jag räcker inte till. Jag återhämtar mig inte med gott samvete. Jag brottas med känslor av att inte räcka till. Jag simmar med känslan av att inte förstå sammanhanget Jag förblindas av otydligheten, av de osynliga förväntningarna. Jag tar mitt kaos i famnen. Klappar det över ryggen. Jag har återigen försökt att fly, men det gick inte.  Jag är nu sjukskriven igen.  Jag har en livslång funktionsnedsättning. Jag måste acceptera detta  Jag måste prioritera annorlunda Jag måste hålla för mina barns skull.

Dissonans

Jag känner ofta en dissonans med min omgivning. En del av min masking var att överbrygga den med att vara den bästa jag kan vara. Den som alltid hejjar. Den som gör det lilla extra. Den som alltid lyssnar och den som alltid hjälper till. Den som tillslut bränner ut sig i relationerna. Den som hamnade i total dissonans med sig själv istället.  Denna del av masking är ju i grunden ändå bra. Jag uppnår samklang på ytan i allafall. Den är bra i lagom dos. Lagom är ett ord jag inte vet innebörden av. Allt eller inget. Antingen försöker jag förebygga att kollegor blir arga och jobbar hur mycket som helst. Eller så fokuserar jag stenhårt på det jag ska utföra.  Jag har aldrig ställt frågan - behöver du hjälp med det?  Jag har trott mig veta svaret. Utifrån hur mycket hjälp jag egentligen behöver men aldrig gett sken av. Jag har inte förstått detta med prat som inte leder någon vart, det är kanske lite för abstrakt för mig.   Om man säger något som inte ska leda till nå...

Psykisk ohälsa

Jag lider av ångest i perioder. Jag har så stor ångest att jag bara vill fly. Mina dagar kan kategoriserar i två vågskålar där den ena är "jag kan allt, Jag är grym" och den andra är "jag kan ingenting, det vore bäst om jag inte fanns, jag bara förstör" Allt eller inget. Ljust eller totalt mörker. Ångest för att vara så sjukt fel och vara någon som de flesta vill bli av med. Eller 100 % livsenergi och 100% tillförsikt och hopp om framtiden.  Jag är en berg och dalbana. Jag vill vara tillags. Jag vill inte sticka ut. : det ger mig sjuk ångest när jag inte kan leva upp till det. Och det kan jag inte. aldrig någonsin. Jag har inte accepterat den jag är. Jag förlåter inte mig själv när jag felar, när jag är människa. Mina skuldkänslor tynger ner mig vissa dagar. Andra dagar finns de inte.  Nu vet jag att jag inte håller på att bli eller är sinnessjuk. Det är så här att leva med autism och adhd.  Jag letar fortfarande efter min plats i tillvaron. Längtar återigen till pe...

Uppdatering - Det finns hopp även i en kris!

Nu har jag påbörjat kontakt med psykolog på habiliteringen samt träffar med arbetsterapeut. Det känns så skönt att äntligen bli sedd av någon som har erfarenhet och kunskap av högfungerande autism. Denna vecka har jag sjukskrivit mig för att få återhämtning.  Psykologen sa att du kan inte sjukskriva dig från din familj eller föräldraroll. Det var det som påverkade mig att ta beslutet. Det var länge sedan jag orkade med min föräldraroll fullt ut. Jobbet tar all min energi.  Där är mitt första fokus att börja med: Att vara en bra förälder - en tillräckligt bra förälder.  Det är jag inte - när jag jobbar. För då är jag inte alls närvarande när barnen är hemma. Jag är tillgänglig men inte närvarande.  Igår var jag både närvarande och tillgänglig och lekte med min dotter i fem timmar typ. Det var så härligt och skönt! Att få vara förälder fullt ut!  Hur ska mitt jobb anpassas så att jag både kan vara förälder och jobba?  Jag kommer få hjälp av habiliteringen :) ...

Infobrev - komma ut del 1

Bild
Idag har jag på mitt arbetsplatsmöte läst upp ett informationsbrev om mig och mina svårigheter men också mina styrkor. Jag fick mycket kärlek tillbaka av de som lyssnade. Det var svårt för mig att läsa upp. Jag kände rädsla och nervositet. Jag grät en del i början och i slutet. Några kollegor var inte på plats och dessa mailade jag till.  Jag tror nästa steg är att prata om bemötande. Dit kom vi inte idag. Men det var ytterligare en kollega som öppnade upp och berättade att hen också har autism. Ytterligare en kollega ville också berätta om sin psykiska ohälsa men vid ett tillfälle då hen var bättre förberedd.  Så jag öppnade upp för en diskussion vi aldrig tidigare haft. Vi kommer även få handledning och kompetenshöjning under detta år. Och jag kommer få handledning utifrån min stödpedagogroll tillsammans med ytterligare en stödpedagog på ett annat  boende.  Här nedan är mitt infobrev som jag skrev och prövade på olika personer innan jag läste upp det på arbetsplats...

Otrolig läsning

  https://www.hemtrevligt.se/hemmetsjournal/artiklar/mat/20210211/matig-broccolipaj-med-bacon-och-soltorkade-tomater/?puk=8ab55abf7e4c8ccb454a629e2f6a24f7b45e9c1f&fbclid=IwAR0Za3iK8JYUuG2oTj0QWrciubGDUAJZFlyhydh03WO-3D2CtDceKyWUfOs